loovinho

Det blev Tyresö Trollbäcken IBK och IK Sirius som tog steget upp i superligan. Det har varit mycket diskussioner på diverse forum hurvida det är bra eller dåligt med fler lag från huvudstaden i högsta serien.



Tyresö Trollbäcken precis som Sirius förtjänar sin nyblivna plats. Det kan ingen någonsin ta ifrån dom. Att ta klivet upp i superligan är en bedrift. Först skall man vinna sin division 1-serie. Det är oerhört svårt att på "beställning" vinna en serie. Inte nog med detta. Man skall också placera sig i toppen i en svår kvalserie. Det är en stor prestation att avancera. Detta har TT lyckats med och därför har dom gjort sig förtjänta av sin status som superligalag.

Men om man bortser från den sportsliga aspekten så är jag personligen tveksam. Det finns redan fyra lag från huvudstaden i serien. AIK, Caperio/Täby, Balrog B/S och Järfälla IBK. Nu skall även TT spela i högsta serien. Jag tycker att det är för många Stockholmslag.
 
AIK och Caperio/Täby har skapligt med publik på sina matcher. Det kan inte Balrog och Järfälla stoltsera med. Snarare är det pinsamt för innebandyn med dessa lag. Jag tror tyvärr att TT komma att dra lite publik på sina hemmamatcher. I kvalserien lockade man mycket publik och det är roligt såklart. Men då handlade det om tre matcher. I en lång serie får man det tufft att dra publik. Dessutom när det kommer att krocka med dom andra Stockholmslagen och även andra idrotter.

TT har ingen egen hall som håller måttet i superligan. Under kvalspelet spelades hemmamatcherna i anrika Eriksdalshallen. Om TT väljer att spela sina matcher där vet jag inget om. Men oavsett vart man lägger fighterna så är det ingen hall som förknippas med laget och föreningen. Därmed får man ingen identitet med sin "hemmahall".

Organisationen är idagsläget bra. Men den måste utvecklas nu när det blir spel i superligan. Skall man lyckas locka samarbetspartners och publik är det en förutsättning att arbeta med marknadsföringen och matcharrangemangen. Varken sponsorer eller publiken kommer automatiskt. Man måste jobba för det. Mitt tips är att åka ner på studiebesök till Gotland och kolla hur Visby IBK arbetar med marknadsföringen och matcharrangemangen. Vill man misslyckas kan man istället åka bil i 10 minuter för att besöka grannkommunen Haninge och titta på IBK Handen.

Igår inleddes semifinalserien mellan AIK och Storvreta IBK. Ikväll var det dags för det första mötet i semifinalserien mellan Warberg IC och Balrog B/S. Inför 1923 åskådare i Sparbankshallen krossade dom regerande mästarna Botkyrkalaget med 8-1.



Jag har tidigare betonat att Balrog måste sätta sitt försvarsspel för att på nytt kunna skrälla. Dessutom måste spetsspelarna Mikael Karlsson och David Blomberg leverera i offensiven. Vi såg inget av detta denna afton.

Warberg tog kommandot direkt och kunde redan i den första perioden lägga grunden till segern med 3-0. Vid ställningen 6-0 i mittenperioden tog gästerna timeout. Men det hjälpte föga. När slusignalen ljöd i Sparbankshallen lysde 8-1 på resultattavlan.

Storfavoriterna kopplade greppet direkt om en biljett till Globen. Balrog fick känna på hur det är att möta "The blue machine" när dom får igång sitt spel. I Warberg gjorde Jim Canerstam och Christian Kjellman två kassar var. Som vanligt stod Magnus Svensson för en stark insats. Han är verkligen bäst när det gäller. Snacka om vinnarskalle. Snacka om världsspelare.

Den första semifinalen mellan AIK och Storvreta IBK blev en svängig tillställning. Inför 1089 åskådare i Solnahallen var det tillslut Uppsalalaget som gick segrande ur striden i "tungviktsmötet".
 


Första perioden:
Inledningsvis var det AIK som stod för det konstruktiva spelet. Storvreta var stillastående. Därför kom Solnalagets ledning som ett "brev på posten". Kranberg fick en fin passning av K-J Nilsson i "slottet" och gjorde inget misstag. Efter detta arbetade Storvreta sig in i matchen. Kvitteringen lät inte vänta på sig heller. Målskytt var Berggren assisterad av Öhman.

Andra perioden:
Storvreta fick igång sitt spel. Det gick undan i spelvändningarna och AIK hängde inte med. Johansson blev serverad på "silverfat" av Kohonen och gav gästerna ledningen. Kort därpå visade Oredsson på vilja framför kassen och petade in bollen. Storvreta ville mer. Efter en spelvändning där man vända spelet via sargen och in i mitten, hittade Kohonen nätet och 1-4 var ett faktum. AIK hade inte haft många målchanser så långt. Därför kom reduceringen som en "skänk från ovan". Jihde kom helt fri och gjorde inget misstag. Glädjen blev dock kortvarig. Öhman hittade Kohonen med en diagonalpassning, världsspelaren rundade sin övervakare och vispade upp bollen i nättaket. Storvreta utökade sin ledning. Denna gång hittade Klintsten med ett perfekt utkast Stenberg som retfult enkelt lättade in bollen i målet. AIK kunde i slutet krypa närmare. Jihde serverade K-J Nilsson med ett inspel i "slottet" och det var 3-6.

Tredje perioden:
AIK tog över matchbilden. Man hade ett stort bollinnehav. Reduceringen kom omgående genom Kim Nilsson. Efter målet fortsatte Solnagänget att dominera matchbilden. Därför kom Storvretas mål som en kalldusch. På en spelvändning hittade matchens profil, Kohonen nätet. AIK fortsatte att trumma på i offensiv riktning. Man fick också en ypperlig möjlighet att komma in i matchen efter två Storvreta utvisningar. Den chansen tog dom. Jihde och Lorendahl såg till att det helt plötsligt var 6-7. Det var Jihde som med ett "knackskott" kvitterade. Inte nog med detta. AIK fullbordade vändningen. Kim Nilsson petade in en retur framför målet. Storvreta såg trötta ut. Men efter 17:26 kom kvitteringen. Kohonen drog till direkt på frislag och med ett distinkt skott var det kvitterat till 8-8.

Sudden:
AIK tog kommandot i sudden och vaskade fram några målchanser. Men det var Storvreta som avgjorde i sudden. Matchhjälte blev Kanebjörk som fri framför målet avgjorde tillställningen.

Summering:
Det blev en svängig tillställning i "tungviktsmötet". En match helt i publikens smak. Spännande, dramatiskt, underhållande och mycket mål. Jag trodde aldrig att Storvreta skulle tappa sin 6-2 ledning. Jag trodde inte heller att dom skulle orka resa sig i slutet. Men det gjorde dom och kunde avgöra i sudden. Matchens gigant var utan tvekan Mika Kohonen. Finländaren bevisade vilken världsspelare han är. 4 mål och 1 assist kom från "trollspöt". 

Den gångna helgen spelades returmötet för dom gotländska lagen som har kvalat. Hansa/Hoburg på damsidan och Östergarns IK på herrsidan har försvarat Gotlands färger. Dessvärre utan större framgångar.

På damsidan var det Hansa/Hoburg som kvalade till division 1. För motståndet stod Stockholmslaget Hässelby SK. Förra helgen blev det stortorsk för Sudrettjejerna i Stockholm med 10-0. Dagens returmöte i Södervärnshallen slutade återigen med en brakförlust. Denna gång blev det 12-0 i "baken". Sammanlagt 22-0. Suck.

På herrsidan var det Östergarn som kvalade till division 2. För motståndet stod klassiska Nerike IBK. Förra helgen vann Örebrolaget i Södervärnshallen med komfortabla 9-2. Returmötet i Mellringehallen vanns av Nerike med 8-4. Sammanlagt 17-6. Suck.

Tittar man på Hansa/Hoburgs kvalsiffror är det siffror som är förnedrande. 22-0 på två matcher till Hässelby. Visserligen mötte man ett skickligt Stockholmslag men så stora siffror skall det inte behöva bli.

På herrsidan blev det inte lika stora siffror. 17-6 på två matcher till Nerike. Östergarn bjöd på tuffare motstånd i helgens match. Men laget var en bra bit ifrån avancemang. Nu får dom gotländska kvallagen ladda om batterierna för spel på Gotland även säsongen 2009/2010.

Då var jag ute på landet igen. Närmare bestämt södra Gotland och Grötlingbo. Jag är och hälsar på Sara för att umgås fram till imorgon.

Jag åkte ut igår kväll till Hemse. Vi hade frivillig träning med Hemse BK. Det är många i spelartruppen som dubblerar med fotboll och därför har vi nu frivilliga träningar. Precis som förra träningen spelade vi "extreminnebandy". Jag fick förmånen att på nytt hoppa in. Vi ville ju inte spräcka segermaskinen från förra gången. Men den här träningen gick det åt "skogen". Mitt lag kom sist. Min förklaring är att planen var mindre än sist. Jag och Mattis är inte dom löpstarkaste spelarna. Det blev svårt när det bara var Valle som löpte. Men det var roligt ändå.

Därefter åkte jag med flickvännen ut till Grötlingbo. Jag har ju en sån fantastisk tjej som hämtade mig på Hemse för bilfärd till Grötlingbo. När vi kom fram blev det en myskväll. Vi bastade och drack varsin drink. Det var skönt, mysigt och trevligt. Därefter gick vi till sängs.

Ikväll blir jag ensam i huset. Tjejen skall iväg på sin fredagsaktivitet med Tonår (Scouterna) och hennes föräldrar skall spela kort i Grötlingbo Bygdegård. Jag skall kolla på TV och slappa. Det är mitt fredagsnöje "Så ska det låta". Det är underhållning på hög nivå.

Imorgon åker vi upp på Hemse. Jag skall coacha B-laget mot IBK Skarphäll i den lokala division 4-serien. Efter matchen åker jag hem till Vibble.


Peace

I den femte och direkt avgörande kvartsfinalen vann favoriterna Warberg över outsidern IBF Falun. Inför 1973 åskådare i Sparbankshallen pallade favoriterna trycket och tog hand om den sista semifinalplatsen.

Tidigare under denna kvartsfinalserie tycker jag att Warbergs spel har varit statiskt och krampaktigt. Men när det gällde som mest visade favoriterna sin klass. Bäst när det gäller helt enkelt. Den som får symbolisera detta är Magnus Svensson som visade vägen med 4 mål och 1 assist. Han är verkligen bäst när det gäller.

Efter matchen var det dags att spika semifinalerna. Warberg valde Balrog. Enligt succécoachen, Isac Carlsson valde man mellan "pest och kolera". Därmed blir det AIK mot Storvreta i den andra semifinalserien. Vilka matcher det kommer att bli.
 
Warberg är favoriter mot Balrog. Inget snack om den saken. Men vi vet alla vad Botkyrkalaget gjorde mot ett skickligt Caperio/Täby. Dom har helt klart kunnandet och skickligheten att skrälla på nytt. Skall det lyckas måste försvarsspelet vara fläckfritt. Dessutom måste spetsspelarna Mikael Karlsson och David Blomberg leverera. Warberg har en bredare trupp och jag tror att det fäller avgörandet i slutändan.

AIK får enligt mig kliva in i rollen som favoriter mot Storvreta. Detta med anledning av en bättre slutspelstradition och hemmaplansfördel i Solnahallen. AIK motsvarade alla förväntningar när Pixbo Wallenstam pulvriserades. Storvreta imponerade stort på mig, spelmässigt och prestationsmässigt. Uppsalalaget visade sin klass mot IBK Dalen. Lyckas ett formstarkt Storvreta få igång sin förstafemma med Mika Kohonen i spetsen tror jag att man går till Globen.

Jag hoppas med andra ord att SM-finalen i Globen blir en "batalj" mellan regerande mästarna Warberg och uppstickarna Storvreta. Detta då jag anser att dessa två lag kan bjuda på en öppen, underhållande och rolig final. Helt i publikens smak.

Kvalet till herrarnas division 2 fick en dyster start för Gotlands del. I Södervärnshallen fick Östergarn en lektion av Nerike IBK. När slutsignalen ljöd hade gästerna vunnit med hela 9-2.


Fotograf: Sara Gustafsson

Första perioden:
Nerike IBK förde spelet och hade ett stort bollinnehav. Östergarn var klart tagna av stundens allvar. Det var stillastående och respekten för motståndet var onödigt stort. Örebrolaget fick snabbt igång ett högt bolltempo. Gotlänningarna bedrev ett uruselt försvarsspel. Allt som oftast var det helt öppet för gästerna att trampa in i "fickorna" och "slottet". Det var också på detta sätt som målen trillade in. När perioden summeras är det 0-5 på resultattavlan. Dystert.

Andra perioden:
Matchbilden fortsätter som i inledningsperioden. Gästerna är det spelförande laget och har mer boll. Men hemmalaget spelar upp sig avsevärt. Försvarsspelet är klart aggressivare och man har täppt igen sina hål. Östergarn börjar skapa några målchanser, vilket lyste med sin frånvaro i den första perioden. Nerike är dock det laget som skapar hetast lägen. Perioden vinner gästerna med 2-0.

Tredje perioden:
Detta är Östergarns bästa period i matchen. Gästerna har fortfarande mera boll men spelmässigt är det en jämn tillställning. Tyvärr så blir starten dålig. Nerike utökar till både 8-0 och 9-0 under dom fem första minuterna. Efter halva perioden får Östergarn äntligen utdelning. Daniel Lindström blir serverad på "silverfat" av Mikael Marquart i powerplay. Matchens sista mål kommer från hemmalaget. Det är Mikael Marquart som nätar assisterad av Roger Johansson.

Summering:

Nerike var klassen bättre än Östergarn. Laget var fysiskt starka, spelade med ett högt bolltempo och bra rörelse i anfallsspelet. Men jag tycker siffrorna blev för stora. Östergarn hade alldeles för stor respekt inledningsvis. Detta visar sig också spelmässigt och resultatmässigt i den första perioden. Resten av matchen håller man långa stunder jämna steg med Örebrolaget. Nu ser det mörkt ut inför returmötet. Gotlänningarna måste vinna i Örebro med sju mål för att få till sudden death. Det är inte realistiskt. Östergarn får ladda om i division 3 nästa säsong.

Idag inleds herrarnas kvalspel till division 2. Det är Östergarns IK som skall försvara Gotlands färger och heder. Det klassiska Örebrolaget, Nerike IBK står för motståndet.

Nerike IBK är enligt mig favoriter. Klubben med en lång och framgångsrik historik inom Svensk innebandy får bära favoritskapet. På 90-talet spelade man i elitserien (numera superligan).

Östergarn får slå ur underläge. Laget har rutin i massor med en heldel gamla Visby IBK spelare. Men snabbheten är väl knappast som den har varit.

Hur som helst skall matchen bli intressant att följa live. Jag har utlovat en matchanalys och det kommer jag att leverera. Efter matchen åker jag hem och "snickrar" ihop ett matchreferat med matchbilder dessutom.

Peace

Igår arrangerade jag inflyttningsfest här på Basgången 9. Nu blev det ingen röjarskiva som det annars lätt kan bli när man firar inflyttning. Partyt hölls på en bra nivå. Det har mycket att göra med att det bara var några speciellt utvalda gäster.

Det var idel innebandyprofiler som var inbjudna. Dessutom var min "bättre hälft" med på tillställningen. Hon blev tyvärr ensam tjej då vår gemensamma kompis backade ur i sista sekunden. Tråkigt.

Kvällen började vid sjutiden. Då dök Rona, Tobban och Jonnie upp. Trion representerar Väskinde IBF. Dom blev bjudna på en supergod pastasås som Sara hade fixat. Därefter började vi dricka. Det blev många trevliga diskussioner.

Några timmar senare kom den "yngre generationen" till partyt. Goffe, Henning och Rasse. Riktigt sköna boys. Trion lirar i Follingbo IF.

Med innebandylirare samt ett "värdpar" som är innebandyfreaks så blev det inte helt oväntat mycket snack om "plasten". Inte mig emot. Det är alltid roligt att snacka innebandy.

Kvällen blev mycket lyckosam. Trevliga gäster och sköna diskussioner.


Peace

Jag har varit hemma hos min kompis Tobbe och fikat. Som vanligt i hans sällskap blev det lite innebandytankar och sköna anekdoter. Jag passade också på att låna duschen, detta eftersom min dusch har gått i strejk. Jag skall kolla detta med min hyresvärd.

Jag har fikat med en annan profil också. Ingen mindre än Mikael Karlberg som är huvudansvarig för FC Helsingborg i superligan. Han är på ön över helgen för att studera Endres match mot Falun imorgon och för en kort semester. Det var riktigt trevligt att träffa honom igen. Det blev inte helt oväntat en heldel snack om "plasten". Men vi pratade även om annat. Jag berättade att man träffat en underbar tjej. Karlberg kunde trots kontaktannons i media inte stoltsera med detsamma. Tränarprofilen berättade att han stortrivs på och utanför planen i Helsingborg. Trots en dyster säsong har stämningen och harmonin i gruppen varit på topp. Staden är även trevlig och påminner om Visby. Nu arbetar klubben med sitt lagbygge inför kommande säsong.

Efter min hemkomst till Vibble har jag fixat lite. Jag har tvättat och städat. Man måste ju ha lite fräscha kläder och ren "lya" när det blir lite party hemma hos mig imorgon. Jag kommer att ha inflyttningsfest, men den kommer att vara på en städad nivå.

Imorgon skall jag handla dricka och tilltugg till mitt lilla party. Den detaljen bommade jag idag.


Peace 

Säsongen är över för Tunet IBK med Jon och Trond i laget. I den femte och direkt avgörande kvartsfinalen blev det förlust inför 300 åskådare i Höjenhall. Gästande Gjelleråsen gick segrande ur striden i sudden med 5-4. Ett bittert resultat för Manglerudlaget i allmänhet och för mina storebröder i synnerhet. Jon fick klara sig på egen hand, detta sedan Trond skadade sitt knä i den första kampen.

Jag vet att det är bittert nu och ett tag framöver. Men med lite distans på säsongen kan Tunet vara nöjda med sin prestation. Laget gjorde sin bästa säsong på länge med sin tredje plats. I kvartsfinalserien mot Gjelleråsen var man ytterst nära att avancera till semifinal.

Nu får bröderna "semester". Men om jag känner boysen rätt så hade dom gärna spelat vidare. Det återstår att se hur det blir nästa säsong. Personligen är jag lite kluven. Jag vet att duon stortrivs i grannlandet. Men samtidigt är Jon och Trond två spelartyper som saknas i Visby IBK. Dom skulle bli två förstärkningar för Gotlands stolthet.


Peace
 

Jag blev väckt av solen imorse. Det är helt underbart. Som gotlänning är man ju knappast bortskämd av bra väder. Jag ser det som ett gott tecken att vädret är strålande och har förhoppningar att denna torsdag kommer bli lyckad.

Idag så kommer jag att åka ut till södra delarna av Gotland. Jag skall umgås med Sara. Hon bor ute i Grötlingbo, som ligger mellan Hemse och Burgsvik. Bussen går 12:40 från Vibblehallen och en timme senare är man på Hemse. Min "bättre hälft" hämtar mig med bilen för vidare transport till Grötlingbo. Vad vi hittar på återstår att se. Det kanske rentav blir ett besök vid Ladugården.

Ikväll är det säsongens sista träningspass med Hemse BK. Det återstår att se hur uppslutningen blir men förhoppningsvis kommer dom flesta. Vi kommer att ha en rolig och lättsam avslutning. Det kan också innebära mitt sista framträdande i Hemseklubben. Vi får se hur allting utvecklar sig helt enkelt.

Tillsist vill jag passa på och tacka Johan Sjöstrand för att han hälsar mig välkommen tillbaka till "bloggvärlden" på sin eminenta blogg http://blogofinnebandy.blogspot.com


Peace

Jag flyttade hem till Gotland i mitten på december efter min lilla "utflykt" till Haninge. Sejouren på fastlandet blev som ni känner till inte som planerat. Det är jag dock oerhört tacksam för idag.

Jag är en stolt gotlänning och har tillbringat stora delar av mitt liv på Gotland. Men man har också "testat vingarna" på annat håll. Tidigare har jag bott närmare två år i Kuststaden Oxelösund och så blev det ett halvår i förortsbetongen. Tidigare har jag varit oerhört trött på Gotland och bara velat lämna ön.

Nu stortrivs jag på här och känner en stor livskvalité. När man varit ifrån ett tag och kommer hem uppskattar man livet här i högre grad helt klart. Det är på många sätt en idyll. Miljön och naturen är fantastisk.

Det finns också fler anledningar till att jag stortrivs med livet.

Jag har fått tag i en riktigt fräsch lägenhet i ett fantastiskt område. Boendet är ute i Vibble som ligger 3 km söder om Visby. Basgången som gatan heter är en riktig "innebandymetropol". Gården kan stoltsera med fyra SM-guld. Här bor Visby IBK:s lagkapten, Andreas Wahman som lyft bucklan med Warberg. Här bor också familjen Packalén som har tre tittlar. Stina Packalén har två som hon tog med Högdalen under deras glansdagar på 90-talet och Mika Packalén har ett som tränare med Balrog.

Men den största anledningen stavas Sara Gustafsson. Jag är kär och det är en helt fantastisk och underbar känsla. Vi började snacka när jag var i Hemsehallen och dömde innebandy den 10 januari. Helgen efter var vi på dejt och så småningom blev vi tillsammans. Sedan dess har vi hängt ihop i vått och torrt. Hon är en fantastisk människa.


Peace