loovinho

Säsongen 2008/2009 är över för min del. En resa som kan jämföras med en berg- och dalbana. Det har varit nergång och uppgång. Detta känslomässigt och när det gäller min divisionstillhörighet. Det är hög tid att summera det hela.

Inför säsongen stod man i valet och kvalet. Inte för att skryta men mitt problem var inte anbuden utan vilket man skulle välja. Efter att ha sorterat stod mitt val mellan Fjerdingy IBK i norska elitserien och division 1-laget IBK Handen. Jag valde tillsist att flytta till Haninge söder om Stockholm för att "basa" över IBK Handen. Ett beslut som jag i efterhand ångrar kraftigt. Men det är lätt att vara efterklok.

Jag flyttade till Haninge i början på maj. Jag och föreningen inledde ett tvåårigt samarbete, trodde jag då. Det visade sig på ett tidigt stadium att spelaromsättningen skulle bli omfattande. När vi spikade truppen var spelaromsättningen på över 20 spelare. Därmed visste jag och klubbledningen att det skulle ta sin tid att forma gruppen och spelet. Vi arbetade fram en tvåårsplan som gick ut på att säsongen 2009/2010 bli ett topplag i division 1. Första säsongen handlade om att bygga upp gruppen, bygga upp ett nytt spelsystem och bli ett stabilt division 1-lag.

Tidigt på försäsongen blev det konflikter med den avgående tränaren, sportchefen, ordföranden, allt-i-allon. Han hade tränat laget i 15 år och hade därmed en relation med spelarna. Det blev oerhört tydligt att han var "bundis" med det äldre gardet. När truppen skulle bantas ville jag plocka bort vissa av dessa spelare för att inställningen var bristfällig. Då blev det konflikter.

Efter åtta omgångar i serien fick jag sparken på telefon av sportchefen. Anledningen var dom sportsliga resultaten. En motivering som är allt annat än hållbar. Man skall komma ihåg att spelaromsättningen var omffattande. Oavsett vilken lagidrott och tränare vi snackar om tar det tid att skola in nya spelare och nytt spel. Vi hade ju faktiskt spelat in 10 poäng. Det handlade istället om att det äldre gardet gnällde över bristande speltid och att sportchefen blev sugen på att återigen leda laget. Jag fick aldrig en ärlig chans att visa mina kvalitéer. Det var ett dystert besked och läge. Men med distans är jag tacksam att jag tvingades lämna min post. Mer om det senare och i kommande inlägg.

Jag flyttade hem till Gotland. Inledningsvis var min motivation och hunger på innebandyn helt död. Jag kände att min tränarkarriär var över. Efter att blivit felaktigt behandlad i IBK Handen kände jag att en 12-årig saga som tränare var över. Men i slutet på januari fick jag en förfrågan att leda division 3-laget Hemse BK.

Jag tog över ett riktigt bottenlag såväl resultatmässigt som spelmässigt. Laget låg näst sist i serien med ynka 5 poäng. Dessutom lyste ett spel med sin frånvaro. När serien nu summeras har 15 poäng spelats in på "kontot". Därmed blev det 10 poäng under mina sex matcher som coach. Spelmässigt har boysen gjort en beundransvärd resa. Laget har utvecklats, individuellt och kollektivt. Nu kan vi stoltsera med ett grundspel och därmed ett taktiskt tänk.

Jag är idag oerhört tacksam över att jag fått vara med på resan med "The green machine". Jag har spelarna att tacka för en heldel. Nu har man fått motivationen, hungern och gnistan tillbaka.

Vad som händer nästa säsong får framtiden utvisa. Det som dock är säkert är att jag stortrivs på Gotland. Om det blir ön finns det två tränaruppdrag som är intressant. Hemse BK eller Visby IBK. Jag kan alltså mycket väl tänka mig en fortsättning hos dom gröna. Laget är ungt och utvecklingsbart. Min övertygelse är att VI kan bli ett topplag. Samtidigt kommer Gotlands stolthet att genomföra en juniorakademi. Den går ut på att P 92-laget skall vinna serien och avancera till tvåan via kval. Man skall dessutom vara med i juniorallsvenskan. Men just nu vet jag faktiskt inte om jag är beredd att lägga ner 25-30 timmar i veckan som tränare. Vi får se helt enkelt hur det blir nästa säsong.


Peace