loovinho

Det är nu några år sedan som ett gotländskt lag spelade i juniorallsvenskan. Den här säsongen spelar IBK Visborg i innebandyns finrum på juniorsidan. Det har varit en del diskussioner hurvida Visborgs vinst i seriepremiären mot IBK Handen var Gotlands första seger i dessa sammanhang eller inte. Jag sitter inne på "facit".

Säsongen 2002/2003 spelade jag själv i juniorallsvenskan med Visby IBK. Det är solklart det roligaste jag varit med om under min innebandykarriär. Det slår mina avancemang med herrlaget till division 1. Med gotländska mått mätt hade vi ett kanonlag. Andreas Österberg, Daniel Andersson, Mikael Marquart, Mattias Larsson, Andreas Nilsson, Tobias Davidsson mfl ingick i laget.

Vi inte bara lyckades vinna någon enstaka match utan avancerade till regionsslutspelet som avgjordes i Nyköping. Redan där hade vi gjort över förväntan. Men laget och ledarstaben var inte nöjda med detta. Vi åkte till slutspelet för att skrälla vidare.

Premiärmatchen spelades mot Västerås. Vi vann fighten tvåsiffrigt. Jag är lite osäker, men tror det blev 11-3. Resultatmässigt var vi helt överlägsna. Matchbilden vittnade om något helt annat. Västerås dominerade kraftigt. Långa stunder fick vi inte ens låna bollen. Men vi spelade ett otroligt disciplinerat försvarsspel och hade "Östan" i kassen. Keepern var omänsklig under hela helgen.

Den andra och sista matchen i gruppspelet var mot Södertälje. Det blev torsk med 5-4. Dom hade ett stjärnspäckat lag. Den störste stjärnan var den omtalade Mikael Karlsson. Han hade lekstuga och gjorde alla fem målen. Det är solklart den bästa spelaren jag någonsin mött. Det spelade ingen roll vad vi gjorde i fighten. Jag kommer ihåg speciellt en situation då jag och "Grotzky" medvetet försöka "kapa" honom. Han snurrade upp oss fullständigt och hängde bollen i bortre krysset.

Trots förlusten hade vi avancerat till semifinal i regionsslutspelet på söndagen. Detta var en superskräll. Ingen, absolut ingen hade trott detta. Inte ens klubbledningen. Pelle Viberg som redan då var sportchef tvingades att boka om våran hemresa. Bara en sån detalj.

I semifinalen väntade storfavoriten Balrog. Dom hade ett antal spelare som var med i representationslaget. Jag vågar påstå att denna bragdinsats är det bästa ett gotländskt juniorlag presterat någonsin, oavsett idrott. Vi vinner fighten med hela 5-0. Mikael Karlberg som "basade" över herrlaget satt på läktaren och förde statistik. Jag tror att Balrog avlossade en bra bit över 100 skott mot mål. Jag har aldrig sätt ett lag dominera så kraftigt. Jag har heller aldrig sätt ett lag täcka så sjukt mycket skott. En av lagkamraterna blödde på knät, efter att ha täckt ungefär 10 skott på samma ställe. Det var helt galet. När slutsignalen ljöd i Nyköpings Sporthall var bragden ett faktum. Motståndarna låg utslagna på golvet, helt förtvivlade, det kom en och en annan tår från kinderna.

I finalen väntade Råsunda. Det blev stortorsk med 9-1. Vi var helt slutkörda, såväl mentalt som fysiskt och orkade inte ladda om batterierna. Vinst och vi hade kunnat titulera oss som topp 4 i landet. Nu kom vi istället på delad femteplats. Inte fy skam det heller.