Mediokert
Den gångna helgen var det premiär i förbundsserierna. Med stor tillförsikt och nyfikenhet tog man plats på läktaren i Södervärnshallen för att kolla Visby IBK mot Finspång. Efter fighten var jag oerhört besviken över resultatet och spelet.
Finspång är av experter och förstå-sig-påare tippade i bottenträsket. Jag är en av många som hävdar att dom kommer att åka ur serien med dunder och brak. Trots vinsten i premiären finns ingen anledning att ändra uppfattning.
Matchbilden blev som förväntat. Visby fick föra spelet och Finspång spelade ett strikt och tight försvarsspel. Matchen spelades i ett lågt tempo och låg intensitet. Dom tekniska färdigheterna var lika tydliga som bristfälliga. Speciellt från hemmalaget. Kvalitén i passningsspelet var stundtals under all kritik. Detta gjorde att bolltempot var skrämmande lågt och svårigheterna att luckra upp gästernas disciplinerade försvarsspel blev stora. Jag efterlyste betydligt mer initiativ från dom bakre regionerna. Detta för att öppna upp gästernas destruktiva positionsspel. Men tyvärr blev det aldrig så och man fick stora problem med att spela upp bollen konstruktivt. Nu blev det istället ett segt och statiskt bollande mellan lagets backar. Tillsist i ren panik kom det långbollar ner i offensivt hörn och där fastnade man. Suck. Vilken usel kreativitet. Vilket uselt taktiskt tänk.
Gästerna spelade efter sitt material och följde sin "Gameplan" fullt ut. Man gjorde detta perfekt. Här skall den spelande tränarduon, Kalle Ramlöv och Fredrik Johansson ha beröm. Det var ett strikt och disciplinerat försvarsarbete som lade grunden för det offensiva spelet.
Matchens gigant var solklart Kalle Ramlöv. Han har lirat i Superligan och det blev tydligt. Personligen anser jag att det var helt rätt spelare som blev matchvinnare i Södervärnshallen. Här snackar vi "härförare". Någon sådan fanns inte i Visby denna afton. Men tyvärr tillät det gula gänget honom att styra och ställa alldeles för mycket. Pressen var lika obefintlig som coachningen från Håkan Bergström. Nu fick spelgeniet stillastående servera sina lagkamrater med läckra, bländande och öppnande passningar. Suck.
Finspång är av experter och förstå-sig-påare tippade i bottenträsket. Jag är en av många som hävdar att dom kommer att åka ur serien med dunder och brak. Trots vinsten i premiären finns ingen anledning att ändra uppfattning.
Matchbilden blev som förväntat. Visby fick föra spelet och Finspång spelade ett strikt och tight försvarsspel. Matchen spelades i ett lågt tempo och låg intensitet. Dom tekniska färdigheterna var lika tydliga som bristfälliga. Speciellt från hemmalaget. Kvalitén i passningsspelet var stundtals under all kritik. Detta gjorde att bolltempot var skrämmande lågt och svårigheterna att luckra upp gästernas disciplinerade försvarsspel blev stora. Jag efterlyste betydligt mer initiativ från dom bakre regionerna. Detta för att öppna upp gästernas destruktiva positionsspel. Men tyvärr blev det aldrig så och man fick stora problem med att spela upp bollen konstruktivt. Nu blev det istället ett segt och statiskt bollande mellan lagets backar. Tillsist i ren panik kom det långbollar ner i offensivt hörn och där fastnade man. Suck. Vilken usel kreativitet. Vilket uselt taktiskt tänk.
Gästerna spelade efter sitt material och följde sin "Gameplan" fullt ut. Man gjorde detta perfekt. Här skall den spelande tränarduon, Kalle Ramlöv och Fredrik Johansson ha beröm. Det var ett strikt och disciplinerat försvarsarbete som lade grunden för det offensiva spelet.
Matchens gigant var solklart Kalle Ramlöv. Han har lirat i Superligan och det blev tydligt. Personligen anser jag att det var helt rätt spelare som blev matchvinnare i Södervärnshallen. Här snackar vi "härförare". Någon sådan fanns inte i Visby denna afton. Men tyvärr tillät det gula gänget honom att styra och ställa alldeles för mycket. Pressen var lika obefintlig som coachningen från Håkan Bergström. Nu fick spelgeniet stillastående servera sina lagkamrater med läckra, bländande och öppnande passningar. Suck.
Kommentarer
Trackback
