Körprovet
Körprovet inleddes med en säkerhetskontroll. Jag fick förmånen att genomföra en utvändig kontroll. Efter det inledande momentet var det dags för en bilfärd med inspektören. Vi åkte ner mot hamnen och parkerade. Därefter tog vi färjeleden upp och jag skulle följa anvisningar mot Klintehamn. Nu blev det inte en tur söderut, utan vi svängde in mot P18-området istället. Till sist skulle jag följa anvisningarna mot Fårösund som i slutändan blev att köra tillbaka till Transportstyrelsen för att parkera.
Inspektören meddelade att jag tyvärr blev underkänd på körprovet. Han motiverade sitt beslut. Jag hade kört för defensivt och var därmed för sen i mina tempoväxlingar när hastigheten ökade. Dessutom var min överblick för nära bilen istället för att söka av områden längre fram. Självklart var det bittert med ett negativt besked. Men jag blev inte speciellt besviken. Istället kände jag per omgående en stor revanschlusta.
Nu gäller det att ladda om batterierna till nästa körprov som kommer att gå av stapeln onsdagen den 23 juni. Tills dess skall jag "finslipa" min körning så att tempoväxlingarna blir bättre, snabbare och tydligare samt söka av områderna längre fram med blicken. Jag är riktigt laddad och revanschsugen till nästa körprov.
Peace
Kunskapsprovet
Idag genomförde jag kunskapsprovet på Transportstyrelsen. När uppskrivningen summerades var jag godkänd. Det var självklart en stor lättnad och glädje över det positiva beskedet.
Kunskapsprovet var svårt med många kluriga frågor. Precis som det skall vara. Det fanns ett antal frågor som jag i ärlighetens namn inte lyckades klura ut direkt. Då markerade jag dessa och gick vidare. När jag till sist hade besvarat alla frågor som jag kunde fanns det 15 minuter kvar på tiden. Då gick jag tillbaka till dom obesvarade frågorna och tänkte till en extra gång. Dessutom gjorde jag en sista koll på mina svar.
Jag blev godkänd med minsta möjliga marginal skall tilläggas. För att bli godkänd på kunskapsprovet krävs 52 av 65 rätt. Jag skrapade ihop 52 rätt. Lättnaden och glädjen var naturligtvis stor.
Nu återstår bara ett hinder på vägen innan jag har mitt körkort. Jag snackar självklart om körprovet. Den går av stapeln i morgon förmiddag. Nu gäller det att ladda om batterierna, fokusera och omvandla nervositeten till prestationsförmåga för att sätta "spiken i kistan".
Peace
Siktet är inställt
Jag har den gångna terminen läst på grundläggande vuxenutbildningen. Matematik, Svenska, Engelska och Samhällskunskap har varit mina ämnen. Studierna har varit avsevärt roligare än vid mina tidigare gånger. Det har mestadels handlat om att min motivation och hunger varit på topp. Dessutom har sammanhållningen på skolan varit grym. Nu kanske det inte är så mycket att skryta om, men äntligen klarade jag min så efterlängtade grundskolekompetens.
I ett antal år har jag haft en dröm att studa på Bosöns idrottsfolkhögskola. Drömmen upptäcktes när jag i ungdomsåren hälsade på min storebror Mattias som då pluggade på Bosön. Det speciella med Bosön är att det ges unika möjligheter till att kombinera idrotter och studier. Denna kombination skulle bli ett lyft för mig som människa. Men det har just bara kunnat vara en dröm. Utan grundskolekompetensen skulle det bli oerhört svårt, för att inte säga fruktansvärt svårt att läsa idrottslinjen på gymnasienivå. Nu är dörren äntligen öppen för att studera på Bosön. Däremot kommer jag att vänta med min ansökan till höstterminen 2011.
Till sist tänkte jag rapportera kring mitt körkort. Den som har varit uppmärksam under vårkanten har nog sätt mig övningsköra i regi av Nilssons Bilskola. Efter ett antal körlektioner och dataprov, på tok för många i båda fallen skall tilläggas, är jag nu nära slutmålet. Den kommande veckan är det uppkörning och uppskrivning som gäller. Jag vet att det skall vara lite hemlighetsstämplat material. Men i mitt fall har jag valt att leva med pressen, nervositeten och spänningen. Enligt mig som i stora delar av livet varit aktiv inom idrottsrörelsen, har jag en fördel i denna unika situation. Som aktiv inom idrotten gäller det som bekant att klara av pressade situationer och omvandla nervositet till prestationsförmåga.
Peace
Säsongskrönika
Inför säsongen bestämde vi inom gruppen att "höja ribban". Detta medförde ökad träningsdos, större krav på spelare och utbildning i de grenspecifika delarna. Vi arbetade med de taktiska detaljerna för att utvecklas som LAG. Vi gick igenom lagets handlingsplan ur ett taktiskt perspektiv. Ett antal teoripass och praktikpass avverkades kring arbetet att bygga upp ett spel.
Vi inledde seriespelet som en "berg- och dalbana". Stundtals presterade vi riktigt bra innebandy mot skickligt motstånd. Stundtals föll vi ihop som ett korthus. Vi inledde med fyra raka förluster. Därmed var det kört för oss att fightas mot de bästa lagen när serierna delades upp efter det inledande kvalspelet. Vi avslutade dock positivt och besegrade bottenlagen Skarphäll och Klintehamn komfortabelt.
Det finns en rad olika anledningar till det missade avancemanget. Vi byggde upp ett nytt spelsystem som med facit i handen tog lite längre tid att praktisera än planerat. Detta berodde i grund och botten på att gruppens taktiska skolning genom åren varit bristfällig. En annan stark bidragande orsak var att truppen var för tunn. I säsongsinledningen saknades en hel ordinarie femma.
Det var bittert att inte uppnå målsättningen. Detta då jag om någon visste vilka kvalitéer mina adepter besitter och hur utvecklingskurvan varit sedan jag tog över rodret. Men med lite distans till det hela så tror jag att det missade avancemanget till division 3 var läropengar. Vi kunde för första gången arbeta med att bygga upp en vinnarkultur i laget och få tradition på känslan att vinna matcher kontinuerligt.
Division 4 innehöll åtta lag. Förutsättningarna var solklara. Ettan och tvåan skulle kvalificera sig till nya division 2 och trean fick genomföra ett ovisst kval mot jumbon i division 3. Inför seriestarten tog Stenkyrka på sig favoritskapet och skulle enligt sig själva vinna serien utan poängförlust. Detta gav oss viktig "tändväska".
Premiären spelades mot just Stenkyrka. Vi inledde oerhört dåligt och hamnade i underläge. Men sedan tog vi tag i taktpinnen. Det blev en skön och oerhört viktig seger. I hemmapremiären kom Vallstena på besök till Hemsehallen. Efter en magisk vändning tog vi tre viktiga poäng. Nu rullade det på för mitt gäng. Långa stunder presterade vi bländande innebandy. Segrarna radades upp. Vi säkrade seriesegern och avancemanget i omgång 12. Seriejumbon Dalhem blev förnedrade med hela 16-1. Dagen efter i seriefinalen mot Vallstena imponerade vi och vann med komfortabla 10-2. Det var oerhört starkt av oss ur flera aspekter. Vi var klara seriesegrare, saknade ett antal ordinarie spelare och var rejält slitna efter segerfirandet kvällen innan. Inför den sista omgången var vi obesegrade. Dessvärre kunde ett hungrigt Stenkyrka spräcka våran fina svit. Men seriesegern och avancemanget till nya division 2 kunde ingen ta ifrån oss.
Vi avslutade säsongen med att åka till Falun och delta i Viking Line Cup som är en av världens största turneringar. I gruppen mötte vi Kingsgården, Hälsinggården och Arlanda. Premiärmatchen mot Kingsgården slutade med 4-1 seger. Mot Hälsinggården blev det 3-3. I den sista gruppspelsmatchen var Arlanda det starkare laget och gick segrande ur striden med 2-0. Med detta facit avancerade vi till kvartsfinalen. Där väntade Töjnan som fullständigt förnedrat allt motstånd i sin grupp. Motståndet var bollskickligare och alertare än oss och vann rättvist med 5-1. Men vi kan allt kvittera ut ett godkänt betyg över insatsen i Falun.
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tacka mina spelare för en fantastisk säsong. Jag är oerhört stolt över att vara Er tränare och över det vi presterade den gångna säsongen.