Säsongskrönika
En långdragen, intressant och rolig säsong är över. Det är därmed hög tid för mig att genomföra "bokslutet" på säsongen 2009/2010.
Inför säsongen bestämde vi inom gruppen att "höja ribban". Detta medförde ökad träningsdos, större krav på spelare och utbildning i de grenspecifika delarna. Vi arbetade med de taktiska detaljerna för att utvecklas som LAG. Vi gick igenom lagets handlingsplan ur ett taktiskt perspektiv. Ett antal teoripass och praktikpass avverkades kring arbetet att bygga upp ett spel.
Vi inledde seriespelet som en "berg- och dalbana". Stundtals presterade vi riktigt bra innebandy mot skickligt motstånd. Stundtals föll vi ihop som ett korthus. Vi inledde med fyra raka förluster. Därmed var det kört för oss att fightas mot de bästa lagen när serierna delades upp efter det inledande kvalspelet. Vi avslutade dock positivt och besegrade bottenlagen Skarphäll och Klintehamn komfortabelt.
Det finns en rad olika anledningar till det missade avancemanget. Vi byggde upp ett nytt spelsystem som med facit i handen tog lite längre tid att praktisera än planerat. Detta berodde i grund och botten på att gruppens taktiska skolning genom åren varit bristfällig. En annan stark bidragande orsak var att truppen var för tunn. I säsongsinledningen saknades en hel ordinarie femma.
Det var bittert att inte uppnå målsättningen. Detta då jag om någon visste vilka kvalitéer mina adepter besitter och hur utvecklingskurvan varit sedan jag tog över rodret. Men med lite distans till det hela så tror jag att det missade avancemanget till division 3 var läropengar. Vi kunde för första gången arbeta med att bygga upp en vinnarkultur i laget och få tradition på känslan att vinna matcher kontinuerligt.
Division 4 innehöll åtta lag. Förutsättningarna var solklara. Ettan och tvåan skulle kvalificera sig till nya division 2 och trean fick genomföra ett ovisst kval mot jumbon i division 3. Inför seriestarten tog Stenkyrka på sig favoritskapet och skulle enligt sig själva vinna serien utan poängförlust. Detta gav oss viktig "tändväska".
Premiären spelades mot just Stenkyrka. Vi inledde oerhört dåligt och hamnade i underläge. Men sedan tog vi tag i taktpinnen. Det blev en skön och oerhört viktig seger. I hemmapremiären kom Vallstena på besök till Hemsehallen. Efter en magisk vändning tog vi tre viktiga poäng. Nu rullade det på för mitt gäng. Långa stunder presterade vi bländande innebandy. Segrarna radades upp. Vi säkrade seriesegern och avancemanget i omgång 12. Seriejumbon Dalhem blev förnedrade med hela 16-1. Dagen efter i seriefinalen mot Vallstena imponerade vi och vann med komfortabla 10-2. Det var oerhört starkt av oss ur flera aspekter. Vi var klara seriesegrare, saknade ett antal ordinarie spelare och var rejält slitna efter segerfirandet kvällen innan. Inför den sista omgången var vi obesegrade. Dessvärre kunde ett hungrigt Stenkyrka spräcka våran fina svit. Men seriesegern och avancemanget till nya division 2 kunde ingen ta ifrån oss.
Vi avslutade säsongen med att åka till Falun och delta i Viking Line Cup som är en av världens största turneringar. I gruppen mötte vi Kingsgården, Hälsinggården och Arlanda. Premiärmatchen mot Kingsgården slutade med 4-1 seger. Mot Hälsinggården blev det 3-3. I den sista gruppspelsmatchen var Arlanda det starkare laget och gick segrande ur striden med 2-0. Med detta facit avancerade vi till kvartsfinalen. Där väntade Töjnan som fullständigt förnedrat allt motstånd i sin grupp. Motståndet var bollskickligare och alertare än oss och vann rättvist med 5-1. Men vi kan allt kvittera ut ett godkänt betyg över insatsen i Falun.
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tacka mina spelare för en fantastisk säsong. Jag är oerhört stolt över att vara Er tränare och över det vi presterade den gångna säsongen.
Inför säsongen bestämde vi inom gruppen att "höja ribban". Detta medförde ökad träningsdos, större krav på spelare och utbildning i de grenspecifika delarna. Vi arbetade med de taktiska detaljerna för att utvecklas som LAG. Vi gick igenom lagets handlingsplan ur ett taktiskt perspektiv. Ett antal teoripass och praktikpass avverkades kring arbetet att bygga upp ett spel.
Vi inledde seriespelet som en "berg- och dalbana". Stundtals presterade vi riktigt bra innebandy mot skickligt motstånd. Stundtals föll vi ihop som ett korthus. Vi inledde med fyra raka förluster. Därmed var det kört för oss att fightas mot de bästa lagen när serierna delades upp efter det inledande kvalspelet. Vi avslutade dock positivt och besegrade bottenlagen Skarphäll och Klintehamn komfortabelt.
Det finns en rad olika anledningar till det missade avancemanget. Vi byggde upp ett nytt spelsystem som med facit i handen tog lite längre tid att praktisera än planerat. Detta berodde i grund och botten på att gruppens taktiska skolning genom åren varit bristfällig. En annan stark bidragande orsak var att truppen var för tunn. I säsongsinledningen saknades en hel ordinarie femma.
Det var bittert att inte uppnå målsättningen. Detta då jag om någon visste vilka kvalitéer mina adepter besitter och hur utvecklingskurvan varit sedan jag tog över rodret. Men med lite distans till det hela så tror jag att det missade avancemanget till division 3 var läropengar. Vi kunde för första gången arbeta med att bygga upp en vinnarkultur i laget och få tradition på känslan att vinna matcher kontinuerligt.
Division 4 innehöll åtta lag. Förutsättningarna var solklara. Ettan och tvåan skulle kvalificera sig till nya division 2 och trean fick genomföra ett ovisst kval mot jumbon i division 3. Inför seriestarten tog Stenkyrka på sig favoritskapet och skulle enligt sig själva vinna serien utan poängförlust. Detta gav oss viktig "tändväska".
Premiären spelades mot just Stenkyrka. Vi inledde oerhört dåligt och hamnade i underläge. Men sedan tog vi tag i taktpinnen. Det blev en skön och oerhört viktig seger. I hemmapremiären kom Vallstena på besök till Hemsehallen. Efter en magisk vändning tog vi tre viktiga poäng. Nu rullade det på för mitt gäng. Långa stunder presterade vi bländande innebandy. Segrarna radades upp. Vi säkrade seriesegern och avancemanget i omgång 12. Seriejumbon Dalhem blev förnedrade med hela 16-1. Dagen efter i seriefinalen mot Vallstena imponerade vi och vann med komfortabla 10-2. Det var oerhört starkt av oss ur flera aspekter. Vi var klara seriesegrare, saknade ett antal ordinarie spelare och var rejält slitna efter segerfirandet kvällen innan. Inför den sista omgången var vi obesegrade. Dessvärre kunde ett hungrigt Stenkyrka spräcka våran fina svit. Men seriesegern och avancemanget till nya division 2 kunde ingen ta ifrån oss.
Vi avslutade säsongen med att åka till Falun och delta i Viking Line Cup som är en av världens största turneringar. I gruppen mötte vi Kingsgården, Hälsinggården och Arlanda. Premiärmatchen mot Kingsgården slutade med 4-1 seger. Mot Hälsinggården blev det 3-3. I den sista gruppspelsmatchen var Arlanda det starkare laget och gick segrande ur striden med 2-0. Med detta facit avancerade vi till kvartsfinalen. Där väntade Töjnan som fullständigt förnedrat allt motstånd i sin grupp. Motståndet var bollskickligare och alertare än oss och vann rättvist med 5-1. Men vi kan allt kvittera ut ett godkänt betyg över insatsen i Falun.
Avslutningsvis vill jag ta tillfället i akt och tacka mina spelare för en fantastisk säsong. Jag är oerhört stolt över att vara Er tränare och över det vi presterade den gångna säsongen.
Kommentarer
Trackback
