Pumpbolaget intar ön
Ikväll får våran blåsiga stad "finbesök" av Pumpbolaget. Självklart kommer jag och Sara att åka in till Borgen för att bevittna detta härliga ögonblick. I somras var dalmasarna ute på Fidepuben och uppträdde. Då jobbade jag och flickvännen men fick ändå ta del av bandet. Dagen efter käkade vi frukost tillsammans. Det är ett mycket trevligt och sympatiskt gäng. Till kvällens uppträdande har dom skrivit upp oss på sin gästlista. Det är status. Jag är helt övertygad om att kvällen kommer att bli oerhört lyckad.
I övrigt kan jag rapportera om en händelserik dag. Tjejen skulle in till Södervärnshallen för att döma innebandy. Dessvärre fick hon då punktering på sin bil. Jag gick först in till Pelle Viberg men han hade inte redskapen för att kunna hjälpa till. Då såg jag att grannen och min tidigare tränarkollega, Mika Packalén var ute på gården. Han hade redskapen men då hade tjejen redan fått assistans. Men jag blev inbjuden över en kopp kaffe. Det var en trevlig fikastund. Vi snackade en heldel om Visby IBK:s blytunga säsongsinledning och båda hade sina teorier om varför det ser oroväckande ostabilt ut.
Tack för hjälpen Mika och för en trevlig fikastund!!!
Peace
Skrälläge
Men det var helt andra tongångar vid säsongsinledningen förra säsongen. Då var det en splittrad grupp. Jag mötte detta gäng under min korta men intensiva period som coach för IBK Handen. Då besegrades dom borta i CAM arena. Efter fighten gick lagets stora stjärna, Staffan Eriksson till hård attack mot ledarstaben i allmänhet och huvudcoachen, Nicho Wilbourn i synnerhet. Coachen fick då ta emot svidande kritik i media för sitt ledarskap och coachning.
Min uppfattning om Karlstad är att det är ett lättläst lag. Det är ganska enkelt att läsa sönder deras spel och utifrån detta lägga upp en gameplan över hur laget skall besegras. Jag hoppas att Håkan Bergström i Visby har gjort sin läxa inför fighten. Då ökar chanserna avsevärt att styra matchbilden och därmed få matchen dit man vill. Personligen är jag överraskad över att Karlstad skuggar Linköping i tabellen. Visserligen finns det några riktigt skickliga spelare i laget. Jag tänker främst på poängkungarna Staffan Eriksson och Linus Henriksson. Men vill starkt betona att Daniel Ahl är extremt viktig för sitt lag. En komplett spelare och han är dessutom en stor ledare på planen.
När vi nu är inne på ämnet. Säsongens version av Visby IBK saknar denna ledartyp. Från förra säsongen är ledare som Andreas Wahman och Christian Nilsson borta. Den personligheten som jag önskar är en med stor pondus. Han behöver faktiskt inte ens vara framträdande som spelare. Men skall kunna visa vägen när spelet låser sig och det blåser snålt. Om man nu får önska sig en tidig ”julklapp” vill jag se den tidigare spelaren, Daniel Andersson kliva in i rollen. Han är nu med och tränar med laget och det märks tydligt. Han håller igång snacket, peppar lagkamraterna på tvåmålet och har stor pondus. Kort och gott är det en ledargestalt på planen.
Loovinhos Allstar
Målvakt:
Jesper Grauning
Kommentar:
H/H har Gotlands absolut bästa målvaktsuppsättning. Peter Nothén har ännu inte gjort debut och Joel Söderström arbetar på fastlandet. Då trodde man att det var kris. Men då blommar Jesper Grauning ut till en säker sista utpost. Han är bara 15 år men har redan visat upp sitt breda register i målet.
Back:
Daniel Andersson, Vallstena IF
Kommentar:
Daniel är en komplett spelare. Speluppfattningen är bländande, skottet är distinkt och han är fysiskt stark. Dessutom är det en stor ledare på planen som med sin pondus lyfter sina lagkamrater. Daniel hade gått rakt in i Visby IBK och blivit den ledaren på planen som dom saknar.
Back:
Robin Goffe, Follingbo IF
Kommentar:
Robin har inte kommit upp i sin normala standard. Det finns alltså mer att hämta. Men har ändå med sitt spelsinne och skott förtjänat en plats i Allstar-laget. Han är ett hot varje gång han är bollförare.
Center:
Mikael Marquart, Follingbo IF
Kommentar:
Mikael har ett brett register på planen. Playmaker med läckra och öppnande passningar. Oftast serverar han sina lagkamrater med diagonalare. Dessutom har Mikael ett grymt skott. Om det behövs kan han ta skitjobbet.
Forward:
Jon Lindgren, Hansa/Hoburg
Kommentar:
Jon har redan visat sin klass. Hela 11 poäng (6+7) på tre matcher är imponerande. Många tycker att den rightfattade forwarden bara kan göra zorro. Det är bullshit. En spelare med grym teknik och ett rappt skott.
Forward:
Joel Hansén, Hansa/Hoburg
Kommentar:
Har tillsammans med sin radarkompis, Jon Lindgren öst in poäng. 13 poäng (8+5) har det blivit på fyra matcher. En oerhört skicklig spelare. Tekniken är bländande, stark i kroppen och viktig för laget.
Handväska
Matchen var en jämn historia. Detta såväl spelmässigt som resultatmässigt. Jag vågar även påstå att vi hade ett tydligare spel än motståndarna. Men det resulterade dessvärre inte i några poäng denna gång heller. Wall avgjorde som först i slutminuten. Vid ställningen 8-7 till hemmalaget så pressade vi i ambitionen att få till en kvittering. Då gjorde Wall två raka mål fram till 10-7.
Prestationen var godkänd. Om man nu skall vara helt ärlig så var detta säsongens bästa insats av B-laget. Men det räckte ändå inte hela vägen till poäng. Analysen av varför är lika enkel som uppenbar. Vi spelar med på tok för mycket "handväska" framför egen kasse. Hela sex insläppta mål kommer till då vi petar med klubborna. Vi måste bli tuffare, hårdare och rejäla i vårat agerande. Den bittra sanningen är att ett flicklag spelar aggressivare än vad vi gjorde i fighten mot Wall.
Bittert
Vi tog tag i "taktpinnen" direkt. Det var ett aggressivt försvarsspel över hela banan. Östergarns få farligheter kom till på kontringar när vi inte lyckades hålla ihop lagdelarna. Vi spelade ett rörligt och fyndigt anfallsspel och skapade ett antal feta målchanser. Men utdelningen uteblev. Östergarns keeper gjorde garanterat sitt livs insats i målet. Istället var det hemmalaget som inledde målskyttet efter ett skott långt utifrån.
Mittenakten såg inledningsvis ut som den första perioden. Vi förde spelet, spelade aggressivt och skapade målchanser. Tyvärr var avsluten inte tillräckligt distinkta. Östergarn jämnade ut spelet efterhand. Resultatet av detta var att man utökade ledningen till 2-0. Men vi behöll tålamodet och tillsist kom reduceringen som ett "brev på posten". Målskytt var Patrik Wickström.
Vi fick en mardrömsstart i den sista perioden. Vi var inte på tårna och lämnade stora ytor högt uppe i slottet till Mikael Marquart och då smäller det. Kort därpå utökade Östergarn till 4-1, när vi stirrar boll på ett frislag. Oerhört tungt och bittert. I powerplay smäller det och helt plötsligt är det 5-1 i baken. Nu tokchansar vi framåt med att spela helplanspress. Vi vaskar fram några målchanser som borde gett resultat. Istället kontrar Östergarn in 6-1. I slutskedet reducerar vi till 6-2 genom Jimmy Orleifsson. Men Östergarn kan i tom kasse sätta "spiken i kistan" med sitt 7-2 mål.
Summering:
Vi presterar bländande innebandy i två perioder. Spelet sitter där och målchanserna är många. Tyvärr är avsluten inte tillräckligt distinkta kombinerat med att deras keeper garanterat gör sitt livs insats. I tredje perioden tar Östergarn över spelet. Dom agerar rutinerat och moget. Vi var tvungna att tokchansa för att hämta in underläget och det gjorde att vi blottade oss bakåt.
Nu är chansen att spela i den nya supertrean helt borta. Självklart är det oerhört bittert. Men samtidigt kan det bli en positiv effekt av att spela i division 4. Vi kan då skapa en vinnarkultur och vinnartradition i laget. Dessutom får vi chansen att ta revansch på några lag som vi borde ha besegrat i det nuvarande gruppspelet.
Barriärbrytaren
Igår presenterade förbundskaptenen Janne Gustafsson sin landslagstrupp som åker till Tjeckien för att deltaga i Euro Floorball Tour under perioden 4-8 november. Detta blir det sista framträdandet för spelarna som är födda 1991. Därefter gäller det för Älvsjö coachen att bygga ett nytt landslag med spelare som är födda 1992.
Robin Melin var tillsammans med 40 andra utespelare medverkande på breddlägret i september på Bosön. Nu finns Visby IBK backen med i landslagstruppen. Dock som första reserv. Men prestationen är trots detta stor. I stort sätt samtliga i U-19 landslaget är 91:or. Jag är övertygad om att han hade varit ordinarie med mer speltid under säsongen. När det är 92:orna som skall utgöra stommen är jag helt övertygad om att han blir ordinarie.
Robin Melin har brytit barriären i flera avseenden. Dels har han visat att man som egen produkt kan utvecklas och bli uppflyttad i representationslaget. På så sätt är han en förebild för resten i 92-laget. Dels har han visat att man kan gå hela vägen till landslaget även på ett mindre ställe som Gotland.
Ett stort grattis och lycka till!!!
På besök i Södervärn
Under kvällen åkte jag in till stan och Södervärn. Självklart gjorde man detta för att kolla in Visby IBK:s träning. Jag fick sällskap på läktaren av Anders Granvald. Vi stod och analyserade spelet tillsammans. Det var ett trevligt samtal.
Det var trots den tunga säsongsinledningen för laget bra stämning på övningarna. Under kvällens träningspass var det fokus på skottövningar, passningsövningar och spelvändningar. Tempot, intensiteten och energin var det inga fel på. Överlag såg det lovande ut. Men på vissa håll är bolltouchen underkänd, vilket gjorde att passningskvalitén blev lidande.
Därefter var det tvåmål som stod på schemat. Denna kväll var det några spelare på frånvarolistan. Detta medförde att Håkan Bergström klev in på en backplats. Coachen har tidigare spelat i SSL. Han gjorde en klart godkänd insats. Speluppfattningen finns där liksom ledaregenskaperna.
Spelet under tvåmålet var halvdant. Dessvärre är det just nu för mycket misstag. Vilket gör att kvalitén blir därefter. Jag blev faktiskt rasande vid några tillfällen. Laget släppte in mål mot Hässelby genom "kladd" i mittzonen. Trots detta upprepades denna negativa trend under kvällens pass. Vissa spelare måste fatta mer innebandybeslut och undvika läckra passningar bakom ryggen på mittplan.
Spelet i anfallszonen är den delen som fungerar sämst på matcherna. Likaså på träningarna. Rörelsen utan boll är stundtals obefintligt. Detta medför att bolltempot blir lidande. Nere i det offensiva hörnet måste understödet till bollföraren bli bättre. Då som först kommer bolltempot att höjas. Snabbare beslut krävs för att få igång bollrullet.
Hampus Dargren deltog på hela träningen. Det är självklart riktigt glädjande. Supertalangen såg pigg ut och rörligheten i kroppen var större än tidigare. Hans bolltouch och handleder är en fröjd för ögat att beskåda. Det är innebandygodis. Nu hoppas jag att comebacken är nära.
Robin Melin gjorde en bra träning. Han är ett hot varje gång han är bollförare. Detta oavsett om det är i uppspelsfasen eller i anfallszonen. Speluppfattningen är bländande. Nu hoppas jag att talangen vågar ännu mera på fighterna för då måste det bli mer speltid.
Glasögonormen
Efter att ha hämtat brillorna på Synsam åkte vi hem till lite bekanta. Man vill ju visa upp sig liksom. Första stoppet var hemma hos mamma. Hon blev jätteglad över att vi kom på besök. Det blev dock en kort visit. Vi åkte vidare. Denna gång hem till syrran. Det visade sig vara riktigt bra tajming från våran sida. Hon hade bakat bullar. Det blev en kopp kaffe, bullar och lite allmänt snack.
Därefter åkte vi hem till Vibble. Jag lagade middag. Denna afton blev det Potatiskroketter och Snitzel. Till maten passade jag på att "fira" med en kall öl. Det är aldrig fel till maten. Resten av kvällen var vi hemma i lägenheten och tog det lugnt. Jag hade på mig mina snygga glasögon nästan hela kvällen och det känns kanon.
Tillsist tänkte jag gå ut offentligt med oerhört glada nyheter. I lördagskväll var man på ett mycket trevligt kalas hemma hos Zlatko och Lina. Det har ju ryktats om att dom skall få påökning. Detta stämde. Fantastiskt roligt. Jag blir alltså farbror igen. Om 4 månader ansluter "nyförvärvet" till världen. Jag vill passa på att utföra ett stort grattis och önska duon lycka till!
//Glasögonormen
Spelet är obefintligt
Jag tycker att det var en riktigt dålig fight i lördags. Framförallt från gotlänningarnas sida. Problemen fortsätter. I ärlighetens namn finns det inte många detaljer/moment att plocka med sig inför framtiden. Spelet är obefintligt.
Säsongens upplaga av Visby IBK saknar vissa spelartyper. Personligen anser jag att man saknar ledare på planen. Jag skulle vilja se en spelare med stora ledaregenskaper. En spelare som kan "knyta näven" när det blåser snålt i matcherna och peppa igång sina lagkamrater. Denna spelartyp behöver i mina ögon inte ens vara framträdande i laget. Men skall på träning och match dra igång laget, i med- och motgång. Mitt förslag är att man omgående värvar en ledare på planen.
Det är inte längre någon tydlighet i det egna spelet. Anfallsspelet är lättläst, uppspelen är inte konstruktiva och försvarsspelet är tamt. Jag vill se en förändring i spelet och träningsupplägget. Ledarstaben bör med omedelbar verkan börja arbeta med taktiska detaljer på träningarna. Bygg momenten på träningarna utifrån två punkter. Lagets spel och motståndarnas spel. Detta skulle skapa en mental och taktisk förberedelse inför fighterna.
Jag vill se att man börjar matcha laget hårdare. Kör på två femmor och matcha bästa laget. Jag tycker att en spelare som Robin Melin är tillräckligt skicklig för att få speltid. Vidare vill jag se att Emil Zetterberg flyttas upp som forward och att Magnus Larsson kliver ner på en backplats.
När Mikael Lundin (avstängd) och Hampus Dargren (skadad) åter är tillgängliga för spel finns det förutsättningar att få ihop två starka femmor. Jag vill se följande uppställning:
Theodor Lindberg (MV)
Första femma: Mikael Lundin, Mathias Forre, Jonas Gatu, Hampus Dargren, Henrik Nilsson
Andra femma: Magnus Larsson, Robin Melin, Andreas Wilson, Emil Zetterberg, Philip Thiding
Glasögonorm
I går kväll kom Sara hem till Gotland. Hon har varit nere i Turkiet i en hel vecka. Det var en solbränd flickvän som kom till Vibble. Vi hade en mysig hemmakväll. Superkocken levererade en middag med Potatisgratäng och Fläskfilé. Till detta blev det lite alkohol. Det var en supertrevlig kväll.
Vad händer då i helgen?
Det blir självklart en del innebandy för oss båda. Idag åker jag ut till Hemsehallen för att döma två matcher. Först är det en division 2 damer och sen en pojkmatch. Flickvännen är iväg på domarutbildning hela helgen. Hon skall alltså börja "flöta". I morgon ska jag kolla på innebandy. Visby IBK gästas av Hässelby i Södervärnshallen. Nu måste laget börja leverera. Jag vill se att spelarna bär upp den gula tröjan med hjärta och stolthet.
Men det händer även lite annat skoj. I kväll ska vi hem till Zlatko på kalas. Brorsan fyllde år i torsdags och det firar vi som sagt under kvällen. Enligt rykten finns det anledning att fira dubbelt. Det spekuleras i att brorsan och hans "bättre hälft" skall få ett "nyförvärv". Jag tänkte reda ut detta i afton.
Peace
Endre förtjänar cred
Jag har tidigare varit kritisk till Endres spel. Med all rätt tycker jag. Framförallt har anfallsspelet fått sig en "känga" av mig. Laget har tidigare spelat alldeles för mycket på chans. Detta har gjort att man blivit oerhört sårbara bakåt.
Nu förtjänar laget och ledarstaben "cred". Ledarstaben med Andreas Wahman och Mikael Järlö har sålt in sin spelidé till laget på ett övertygande sätt och det har visat sig hittills den här säsongen. Dessutom misstänker jag att förra tränaren, numera sportchefen Mika Packalén har ett finger med i spelet. Trots att han sitter på läktaren är han högst delaktig i det hela.
Laget spelar ett stabilare försvarsspel i egen zon. En bidragande orsak stavas finsk sisu. Backduon är oerhört stabila och tänker innebandy i alla lägen. Men det handlar även om att man är tightare i lagdelarna. Men det finns ytterligare detaljer i spelet som gör att det är stabilare. Laget "kladdar" betydligt mindre med bollen i mittzonen. Detta gör att gotländskorna åker på färre spelvändningar. Man har ett spelmönster i anfallszonen. Borta är chansspelet från tidigare säsonger. Laget skickade in bollarna i slottet på vinst och förlust. Detta gjorde att man blev oerhört sårbara för spelvändningar. Nu spelar Endre med ett större tålamod och hittar istället bättre lägen.
Vinsten mot Balrog var frukten av att ledarstaben lyckats sälja in sin spelidé till spelarna och utvecklat detaljer i spelet. Vinsten var hur rättvis som helst. Spelare som Sara Anteryd och Camilla Wahlström var briljanta i det offensiva spelet. Duon överglänste Botkyrkalagets landslagsstjärnor.
Jag håller med media och Endrefolket om att dom är värda en chans i landslaget. Bollkonstnärerna var klasser bättre än Balrogs stjärnor. Men samtidigt förstår man Jan-Erik Vaara. Förbundskaptenen kör på sin linje fullt ut. Det är kanske ett bittert faktum att duon är fel spelartyper och rollspelare för landslaget. Däremot kan man inte som Carl-Henrik Fridén idiotförklara förbundskaptenen. Sportchefen på GT kallar honom för korkad. Riktigt dåligt språk av sportjournalisten. Återigen bevisar GT-sporten att kunnandet inom innebandyn är obefintlig.
H/H har vunnit serien
Nu senast fick jag dock en kommentar utan "avsändare". Den anonyma är med största sannorlikhet en spelare/ledare i Hansa/Hoburg. Personen skriver följande:
Kanske dags att du ska få Hemse BK att vinna matcher visa att ni vill vinna. Säger att H/H inte har några linjer men dom vinner tack vare samspelta o individuellt. Det är ett komplett lag och dom bästa efter Visby IBK. Förstår inte varför "ni" hackar ner på ett vinnande lag. Är det avundsjuka för att ni inte har dom där starka avgörande spelarna?
Jag vågar stå för mina åsikter och synpunkter. Personen i fråga som lämnat kommentaren har uppenbarligen inte samma pondus. Jag tycker det är riktigt svagt att inte våga stå för sina åsikter.
Personen snackar bort sig själv i sitt resonemang. Han säger att H/H vinner tack vare att laget är samspelt och individuellt skickligt. Inte för att man har ett stabilt grundspel. Men samtidigt undrar personen över att man inte skulle ha linjer i spelet. Dessutom är man tydligen Gotlands bästa lag efter Visby IBK. Men vad bra. Då behöver vi bara invänta kvalspelet. Follingbo, Östergarn och IBK Visborg får alltså aldrig chansen att utmana laget i division 3-spelet. Jag hackar inte ner på H/H. Jag har vid ett antal tillfällen utdelat "cred" till laget för deras skicklighet individuellt. Tillsist är jag allt annat än avundsjuk på laget.
Jag och Anders Granvald är helt och hållet inne på samma spår. Vi tycker att H/H är ett individuellt skickligt lag. Spelare som Jon Lindgren, Joel Hansén och Fredrik Jakobsson är riktigt duktiga. Denna trio håller definitivt för spel på högre nivå.
Men vi anser att H/H inte har linjer och struktur. Laget saknar alltså ett taktiskt tänk. Man skickar långbollar på "löpande band" och tycker tydligen att det är ett konstruktivt spel. Med det spelarmaterialet finns förutsättningar att bygga upp och utveckla ett grundspel. Detta skulle utveckla laget. Då skulle man ha större chanser att vinna serien och lyckas i ett eventuellt kvalspel.
Det är bara att på ett objektivt sätt titta tillbaka på derbyt. När vi lyckades sätta vårt 2-2-1 spel hade H/H stora svårigheter att komma till bra avslut i slottet. Istället blev det långskott. Man har alltså inte en aning om hur spelet med boll mot ett 2-2-1 spel skall genomföras. Det är att inte ha linjer och taktiskt tänk. Om nu H/H haft ett grundspel hade man kunnat "luckra" upp oss. En av flera orsaker till att H/H vinner derbyt i lördags är den individuella skickligheten. Jon Lindgren och Joel Hansén kliver fram och levererar. Såna spelare har inte jag i mitt Hemse. Med handen på hjärtat så är det därför H/H är klassen bättre än mitt Hemse. Det är knappast för att man har ett bättre spel.
Derbytorsk
Vi hade inför fighten gjort lite korrigeringar i våra matchrutiner. Detta då vi i dom inledande seriematcherna inte varit på tårna i matchinledningarna mot Stenkyrka och Visborg B. Denna gång var det mycket bättre.
Vi valde att inledningsvis gå upp och sätta aggressiv press på H/H:s backar. Detta gav utdelning omgående. Ledningsmålet kom efter 1:32 genom Patrik Wickström. Vi lyckades omvandla vår "gameplan" från teori till praktik. H/H hade oerhört svårt att komma till bra avslut. Istället kom det skott från halva plan som vi enkelt täckte bort. Vi spelade med stor aggressivitet och det är viktigt mot H/H som lyftar långbollar. I slutet på perioden får "storebror" lite bättre rull och skapar några farligheter, utan resultat. En bra period från våran sida där vi sätter spelet och kontrollerar händelserna.
Vi får en smakstart även i mittenakten. Efter bra tålamod och bolltempo kommer 2-0. Återigen genom Patrik Wickström som kliver in i "fickan" och avslutar distinkt. Tyvärr åker vi på en utvisning och reduceringen är ett bittert faktum. H/H har fortsatt svårt att skapa dom feta chanserna när vi är uppställda i 2-2-1 spelet. Men så börjar vi begå misstag. Mycket "kladd" med bollen på känsliga ställen och detta utnyttjar ett individuellt skickligt lag som H/H. Under en period på två minuter vänder dom matchen till 4-2. Tungt i detta läget.
Vi får en mardrömsstart i den sista perioden. När knappt fem minuter avverkats har H/H kopplat greppet, leder med 6-2. Vi tar timeout och flyttar fram positionerna. Nu är det en period i matchen med mycket utvisningar från båda lagen. I powerplay kommer reduceringen genom Henrik Ronström. Glädjen blir dock kortvarig. H/H gör 7-3 efter 13:32 och det var ett psykologiskt viktigt mål. Därefter börjar vi "gambla" med att chansspela och plocka ut keepern i ett sista försök. Tyvärr är vi ganska uppgivna och slutkörda. H/H utnyttjar detta och rycker ifrån till 12-3. Med halvminuten kvar reducerar Jakob Käldare till 12-4 som också blir slutresultatet i derbyt.
Det är självklart alltid bittert att förlora ett derby. Men samtidigt får vi titta till spelet. I halva matchen sätter vi vårt spel och H/H har långa stunder oerhört svårt att skapa målchanser. Resultatet är rättvist om man skall vara ärlig. Men siffrorna blir aningen för stora. Detta då vi chansar i sista perioden och blir uppgivna. En stark bidragande orsak till torsken är "specialteams". Där vinner H/H klart. Dessutom har motståndarna matchvinnare i Jon Lindgren och Joel Hansén som är riktigt skickliga spelare individuellt. Det är bara att lyfta på "hatten" för denna duo.
Det är nu "halvtid" för oss i serien. Tre av sex matcher är avverkade. Dessvärre har vi en rejäl uppförsbacke för att komma topp 3 och kvalificera oss för det kommande division 3-spelet. Bittert. Men samtidigt kan det göra oss gott och spela i division 4-serien. Då kan vi bygga upp en vinnarkultur och vinnartradition i laget.
Helgen närmar sig
På söndag kommer jag att befinna mig i Hemsehallen. Först ska man kolla toppfighten mellan Hansa/Hoburg och Östergarn. Eller rättare sagt, det är scouting som gäller. Vi har derby mot lokalkonkurrenten näst helg. Men frågan är om det är så mycket att kartlägga egentligen. Jag instämmer helt och hållet med Anders Granvald. H/H har verkligen inga riktlinjer. Deras spel bygger enbart på individuella prestationer.
Därefter är det dags för mitt Hemse BK att inta golvet. Då är det en oerhört viktig fight mot IBK Visborg B. Till denna match är det två spelare som gör debut i den numera vita tröjan. John Larzon och Simon Sjöberg. Jag är helt övertygad om att duon blir ett lyft för oss. Anders Granvald har på Visborgs lagsida kommit med hälsningen, Loove here we come! Här kommer min hälsning tillbaka, Ni är hjärtligt välkomna!
Söndagen rundas av för min del i Innebandycenter. Jag skall då döma matchen i juniorallsvenskan mellan IBK Visborg och FBI Tullinge. Det skall bli oerhört roligt att få "flöta" i en fight med hög kvalité.
Juniorallsvenskan
Det är nu några år sedan som ett gotländskt lag spelade i juniorallsvenskan. Den här säsongen spelar IBK Visborg i innebandyns finrum på juniorsidan. Det har varit en del diskussioner hurvida Visborgs vinst i seriepremiären mot IBK Handen var Gotlands första seger i dessa sammanhang eller inte. Jag sitter inne på "facit".
Säsongen 2002/2003 spelade jag själv i juniorallsvenskan med Visby IBK. Det är solklart det roligaste jag varit med om under min innebandykarriär. Det slår mina avancemang med herrlaget till division 1. Med gotländska mått mätt hade vi ett kanonlag. Andreas Österberg, Daniel Andersson, Mikael Marquart, Mattias Larsson, Andreas Nilsson, Tobias Davidsson mfl ingick i laget.
Vi inte bara lyckades vinna någon enstaka match utan avancerade till regionsslutspelet som avgjordes i Nyköping. Redan där hade vi gjort över förväntan. Men laget och ledarstaben var inte nöjda med detta. Vi åkte till slutspelet för att skrälla vidare.
Premiärmatchen spelades mot Västerås. Vi vann fighten tvåsiffrigt. Jag är lite osäker, men tror det blev 11-3. Resultatmässigt var vi helt överlägsna. Matchbilden vittnade om något helt annat. Västerås dominerade kraftigt. Långa stunder fick vi inte ens låna bollen. Men vi spelade ett otroligt disciplinerat försvarsspel och hade "Östan" i kassen. Keepern var omänsklig under hela helgen.
Den andra och sista matchen i gruppspelet var mot Södertälje. Det blev torsk med 5-4. Dom hade ett stjärnspäckat lag. Den störste stjärnan var den omtalade Mikael Karlsson. Han hade lekstuga och gjorde alla fem målen. Det är solklart den bästa spelaren jag någonsin mött. Det spelade ingen roll vad vi gjorde i fighten. Jag kommer ihåg speciellt en situation då jag och "Grotzky" medvetet försöka "kapa" honom. Han snurrade upp oss fullständigt och hängde bollen i bortre krysset.
Trots förlusten hade vi avancerat till semifinal i regionsslutspelet på söndagen. Detta var en superskräll. Ingen, absolut ingen hade trott detta. Inte ens klubbledningen. Pelle Viberg som redan då var sportchef tvingades att boka om våran hemresa. Bara en sån detalj.
I semifinalen väntade storfavoriten Balrog. Dom hade ett antal spelare som var med i representationslaget. Jag vågar påstå att denna bragdinsats är det bästa ett gotländskt juniorlag presterat någonsin, oavsett idrott. Vi vinner fighten med hela 5-0. Mikael Karlberg som "basade" över herrlaget satt på läktaren och förde statistik. Jag tror att Balrog avlossade en bra bit över 100 skott mot mål. Jag har aldrig sätt ett lag dominera så kraftigt. Jag har heller aldrig sätt ett lag täcka så sjukt mycket skott. En av lagkamraterna blödde på knät, efter att ha täckt ungefär 10 skott på samma ställe. Det var helt galet. När slutsignalen ljöd i Nyköpings Sporthall var bragden ett faktum. Motståndarna låg utslagna på golvet, helt förtvivlade, det kom en och en annan tår från kinderna.
I finalen väntade Råsunda. Det blev stortorsk med 9-1. Vi var helt slutkörda, såväl mentalt som fysiskt och orkade inte ladda om batterierna. Vinst och vi hade kunnat titulera oss som topp 4 i landet. Nu kom vi istället på delad femteplats. Inte fy skam det heller.
John Larzon ansluter
John Larzon är 22 år och har tidigare under sin spelarkarriär representerat klubbar som Visby IBK och Östergarns IK. Tyvärr har han haft stora skadeproblem dom senaste säsongerna. Men glädjande är att det nu känns bättre i kroppen och detta öppnar upp för en comeback.
Säsongens båda nyförvärv "utifrån" i John Larzon och Marcus Duckert spelade under min ledning i Visby IBK:s juniorlag. Nu återfinns duon i mitt Hemse BK. Det är självklart riktigt roligt att två gamla "adepter" väljer spel med oss. Det senaste tillskottet är en spelskicklig back och är utrustad med ett rappt skott.
Debuten kommer med största sannorlikhet att äga rum redan nu i helgen. Då har vi en oerhört viktig fight mot IBK Visborg B i Hemsehallen.
